Martina Värlander, sjuksköterska och Madeleine Melander, enhetschef.

ASIH Stockholms Sjukhem

”Målet är inte att sluta med fysiska besök”

Men med digital hjälp kan ASIH vara mer närvarande – även på distans

– Vården inom Avancerad sjukvård i hemmet, ASIH, har under lång tid mest bestått av hembesök, säger Madeleine Melander, enhetschef på ASIH på Stockholms Sjukhem i Bromma. Men i takt med att samhället i stort digitaliseras började de fundera på hur även vården skulle kunna göra det. Det ledde till ett projekt för att ta reda på patienternas, deras närstående och vårdpersonalens behov. Ett tydligt sådant var nya och bättre kommunikationsvägar. – Nu har vi en kommunikationsplatta hemma hos patienten så att vi kan kommunicera med dem och även följa deras mående dygnet runt, säger Martina Värlander som är sjuksköterska på ASIH.

På ASIH i Bromma finns 40 medarbetare och 110 patienter, men behoven ökar hela tiden eftersom många i större utsträckning bor kvar hemma istället för att vårdas på sjukhus.

– De flesta av våra patienter har stora vårdbehov och behöver mer stöd än vad vårdcentralen kan hjälpa till med, men de behöver inte sjukhusvård dygnet runt, berättar Martina.

Beroende på vårdbehov besöker hon och hennes kollegor patienterna allt ifrån en gång i veckan till flera gånger varje dag. Då har de även med sig mediciner och annat som patienten behöver. Och det här är något som har förenklats med hjälp av den nya kommunikationsplattan.

– Eftersom jag kan förbereda mig innan jag åker dit så sparar det både tid och onödiga besök, säger Martina, som menar att hon har bättre koll på patienterna nu och kan ligga steget före på ett nytt sätt.

– Vi har fokuserat så mycket på de fysiska besöken tidigare, och de är fortfarande jätteviktiga, men det här handlar om mellanrummen mellan de fysiska besöken, säger Madeleine.

Läs mer nedan om deras förändring.

Arbetssätt i detta exempel:


  • Chattsamtal
  • Videomöte
Illustration på en glödlampa

Film (1 minut) med Madeleine Melander, enhetschef.

Textversion av filmen

Vi har börjat använda oss av digital teknik inom ASIH-Avancerad sjukvård i hemmet-för att vi vill förbättra vården för patienter och deras närstående.
Stockholms Sjukhem har sedan 2020 en större digitaliseringssatsning där vårt projekt, digital hemsjukvård, är ett av flera projekt.

Vi tror just att digital teknik har stor potential att förbättra vården för patienter och närstående. Det första vi gjorde när vi påbörjade det här projektet för drygt två år sedan, det var att vi började kartlägga behoven hos våra patienter, deras närstående och bland våra medarbetare på ASIH. Det är utifrån de här resultaten som vi gör allting, kan man säga. Vi försöker ständigt arbeta utifrån devisen: Rätt vård i rätt tid i rätt form.

Hur fungerar ert nya arbetssätt?

Martina

Martina: De patienter som vill och kan får låna en kommunikationsplatta av oss. På den kan man ha videomöte och chattsamtal, fylla i olika självskattningar och frågeformulär – till exempel om sitt mående eller hur mycket smärta man upplever. En annan funktion är att det går att registrera blodtryck, puls, temperatur, vikt och saturation.

Madeleine

Madeleine: På det här sättet kan vi mäta hur patienterna mår även över tid. Det går också att lägga in information så att det blir en form av kunskapsbank för dem och deras närstående – det är inte helt ovanligt att det är någon annan än patienten som står för kommunikationen.

Film (ca 1 minut) med Martina Värlander, legitimerad sjuksköterska.

Textversion av filmen

Vid inskrivning av våra nya patienter så informerar vi om vårt nya digitala arbetssätt. Vi erbjuder patienterna möjlighet till en kommunikationsplatta där de kan själva delta. Med kommunikationsplattan kan man skicka iväg formulär till patienterna så att de kan monitorera sitt eget mående eller svara på frågor inför kommande besök.

De kan också delta i en chatt där de kan kommunicera med oss på ett bättre och lättare sätt. Vi kan även använda oss av sensorer där vi kan följa kontroller som blodtryck, puls, saturation, temp och vikt utifrån behov som vi ser och även patienten har behov av. Det går även att ha videosamtal som uppföljning av patientens mående. Vi ser det här som ett komplement till våra arbetssätt och även till våra fysiska besök för att få en större helhet av hur våra patienter mår utifrån deras behov.

Hur kom ni igång?

Madeleine

Madeleine: Vi hade kontakt med en leverantör och hade tänkt testa det här på fem patienter under 2020. Men så kom covid-19 och då fick vi igång arbetet med en jäkla fart – vi var rädda att sjukvården inte skulle hålla och att vi skulle behöva hantera covid-19-patienter i hemmet. Så blev det inte, sjukvården höll, men behoven ökar så vi behöver ta hjälp av digitala verktyg.

Martina

Martina: Eftersom våra patienter är extra känsliga och har sämre immunförsvar så drog vi ner på antalet besök i början på pandemin, just för att inte utsätta dem för smittorisk, och då var det här ett bra sätt att följa upp deras mående.

Hade ni några utmaningar?

Martina

Martina: Inte bland patienterna, de som har velat testa har fått det att fungera. Däremot i arbetsgruppen, en del är skeptiska och rädda för att det ska dras ner på personal. Men jag ser det som ett komplement, min bedömning behövs fortfarande och besöken kommer att utföras ändå. Men jag kanske inte behöver åka dit de där extra gångerna för att jag har glömt något. Sen gäller det att tekniken fungerar förstås…

Madeleine

Madeleine: Jättestora utmaningar! Det finns en skepsis att det här inte ska vara lika bra som den fysiska vården och det finns även ett motstånd mot digitala verktyg: Klarar jag av tekniken? Vill patienterna verkligen ha det här? Det ligger i sakens natur att förändringar är utmanande och det här är ett nytt sätt att se på vård. Vi har haft utbildningar och workshops för att medarbetare ska känna sig trygga med både tekniken och arbetssätt. Till exempel vem som ska svara om vi får ett meddelande, vilken tonalitet vi ska ha och vad man ska tänka på vid ett videomöte. Så det handlar om att lyssna, lyssna och lyssna. Och ingjuta mod och hopp.

Hur var det att leda processen med att byta arbetssätt?

Madeleine

Madeleine: Eftersom det här gjordes under ett pandemiår så kom vi igång snabbt – tack vare coviden. Samtidigt var det tungrott eftersom det var hög sjukfrånvaro och svårt att hinna med allting, och då orkar man inte alltid med utveckling. Men vi har kommit igång i alla fall.

Vad har ni lärt er längs vägen?

Madeleine

Madeleine: När det gäller tekniken var vi lite naiva i början och trodde att sjuksköterskorna skulle kunna göra installationsprocessen hemma hos patienterna. Men den är ganska komplex så efter ett tag tog vi in en expert som sköter tekniken. Man ska göra det man är utbildad för. Vi försöker även att hela tiden hitta en balans mellan stöd och struktur, inspiration och krav. Som till exempel första sommaren efter covid-våren då alla behövde ha lärt sig systemet för att kunna jobba i det – det var ett tydligt krav just då. Det handlar mycket om att få alla att känna sig delaktiga och vi har sett en enorm kreativitet, och ibland en mer reserverad hållning. Vi försöker få professionen att hitta formerna för framtidens ASIH-verksamhet. En del är svårare att få med än andra, det är mer en individfråga än specifika yrkesgrupper.

Martina

Martina: Vi har hela tiden kommit med nya förslag på utveckling av kommunikationsplattan och på så sätt har vi kunnat förändra och förbättra – det är ju vi som ska använda det här. Även patienterna har kommit med förslag som vi har kunnat ta vidare, så de är också delaktiga i det här projektet.

Vad är ert nästa steg?

Madeleine

Madeleine: Vi kommer att testa en app med samma funktioner, men där patienterna använder sina egna digitala enheter, som till exempel mobiltelefon. Och vi kommer låta fler testa videomöten och fortsätta att testa sensorer, för är det något vi har lärt oss så är det att vi inte ska åldersdiskriminera: det här passar jättebra även för äldre patienter. Men resan är lång och det här är inget man gör i all hast, det krävs en organisatorisk satsning och det tar tid. Vi ska inte låtsas som att det är enkelt. Det tar tid och vi vill att alla ska vara delaktiga.

Film (1 minut) med Madeleine Melander, enhetschef.

Textversion av filmen

Vi har märkt att det är viktigt att utgå ifrån patienters och närståendes behov, så våga fråga dem först och främst. Sedan vet vi också att det är väldigt viktigt att engagera och involvera medarbetare.

En annan insikt från det här projektet är att ha tilltro till äldres förmåga att använda digital teknik.

Sist men inte minst: Avsätt tid. Att införa digital teknik inom vården tar längre tid än vad vi trodde och är väldigt resurskrävande men på sikt hoppas vi att det leder till en bättre vård och en mer resurseffektiv vård.

Vilka mervärden upplever ni?

För patienten

  • Ökad tillgänglighet
    De kan kommunicera med oss dygnet runt på fler sätt än via telefon.
  • Ökad delaktighet
    Istället för att bara “få” vård kan patienterna själva tala om hur de mår eller vad de behöver.

För medarbetaren

  • Ett bredare perspektiv
    Får ett försprång och hinner med mer till varje besök istället för att skjuta upp saker till veckan efter.
  • Minimerar telefonsamtal
    Fångar upp både dem som inte ringt alls tidigare för att de varit rädda för att störa, och slipper ta samtal i till exempel en bilkö när det inte går att anteckna.

För verksamheten

  • Tidsvinst
    Undviker onödiga extra besök.
  • Ligger steget före
    Med hjälp av till exempel självskattningarna blir vården mer proaktiv och personalen hinner diskutera måendet redan innan hembesöket för att exempelvis ta med extra hjälpmedel eller läkemedel.

Vill du veta mer?

Om du har en specifik fråga om hur de jobbar digifysiskt på ASIH på Stockholms Sjukhem i Bromma så svarar Madeleine Melander så fort hon har möjlighet. Mejla madeleine.melander@stockholmssjukhem.se

Madeleine