Bättre videomöten del 2

Skapa fysiska förutsättningar

Praktiska förberedelser

I filmen redogör leg. psykolog Johan Edbacken för vilka praktiska förberedelser som behövs för att få till ett bra digitalt möte. Det handlar enkelt uttryckt om att vidta åtgärder som gör att man hör och ser varandra så bra som möjligt – då ökar chanserna för ett bra möte.

Bättre videomöten del 2, Skapa fysiska förutsättningar.

Textversion av filmen

Okej, nu ska jag demonstrera hur du kan skapa så bra förutsättningar som möjligt för ditt videobesök. Störst påverkan på bilden har belysningen. Att sitta med ett så här stort fönster bakom är inte optimalt. Vi syns inte överhuvudtaget. Nu överdriver jag förstås, men för att se skillnaden… Det enda jag gör nu är att jag vänder mig åt andra hållet så jag har det stora fönstret här borta istället. Då blir det den här effekten av det.

Nu är det dock så att kameran i det här fallet är en bra bit under ögonhöjd. Det betyder att det ser ut som jag sitter och tittar ner på patienten samtidigt som patienten sitter och tittar mig lite upp i näsborrarna. Då vill vi också åtgärda det genom att höja upp skärmen litegrann. Då är det i princip ögonhöjd. Vi får mer jämvikt i samtalet.

Men nu är det också så att jag sitter ganska nära min skärm. Det betyder att kollar jag in i kameran uppfattas det som ögonkontakt. Men om jag tittar en liten bit ner, ungefär i mitten på skärmen, så är det en ganska kraftigt avvikande ögonkontakt. Nu kollar jag i kameran istället. Nu ner i skärmen. Nu kollar jag längst ner till vänster på skärmen. Och det ser ut som jag sitter och kollar någon helt annanstans. Det är en utmaning med att sitta så här nära. Om jag gör det måste jag vara medveten om var jag tittar någonstans och rikta blicken mot kameran om det ska uppfattas som ögonkontakt.

Ett sätt att lösa det här på är att jag backar bak litegrann. Så att jag får in mer av mig själv i bild. Då får vi plötsligt halvkropp istället. Det får konsekvensen att om jag tittar på skärmen på bilden av patienten, eller om jag tittar i kameran eller på skärmen eller i kameran så blir det en mycket mindre skillnad än om jag sitter så nära. Det kan göra att istället för att notera var jag riktar blicken, kan jag välja att bara titta in i patientens ögon på skärmen och inte behöva titta in i kameran alls. Även om jag behöver jobba lite med det så blir det en mindre påverkan på samtalet och det blir mindre för mig att fundera kring.

Dessutom att jag får in mer av kroppsspråket kan både göra att det blir lite ledigare, att jag kan känna mig lite friare. Jag kan bete mig som jag brukar under besök. Jag kan faktiskt luta mig framåt om jag vill vara mer aktiv eller föreslå någonting. Jag kan också luta mig tillbaka och mer lämna över ordet till patienten. Det blir lite fler sådana möjligheter
om jag just backar bak lite och får loss lite mer av mitt kroppsspråk. Jag kan jobba lite mer med uttryck och gester och rita upp något på tavlan. Nu sitter jag här vid en whiteboard, det kommer förstås inte alla göra. Men det finns också sådana möjligheter att använda lite mer verktyg i rummet.

Det var mina snabba tips. Att vända sig mot ljuset. Att ha kameran i ögonhöjd. Att öka avståndet litegrann till skärmen. Då har vi gett oss själva så bra förutsättningar som möjligt.