Viktiga skillnader mellan videomöten och fysiska möten

Jag vill dela med mig av min kunskap och mina erfarenheter om hur vi kan höja kvaliteten på våra videomöten med patienter genom att arbeta med vad vi kan kalla digitala samtalsfärdigheter. För hur vi förbereder ett videomöte skiljer sig lite åt från hur vi förbereder ett fysiskt möte. Det jag kommer att gå in på och dela med mig av tips och erfarenheter kring handlar om att få till så bra möten som möjligt. Så jag vill prata om både praktiska förberedelser och vad du kan göra före, under och efter ditt besök.

Ett videomöte har förstås många likheter med ett fysiskt besök. Men en skillnad är att utöver att ta in patienten du har framför dig i rummet, eller på skärmen, så måste du också lägga en del av din uppmärksamhet på själva videosamtalet eller samtalslösningen. På det sättet kan vi likna det vid ett trepartssamtal nästan. Jag behöver både ta in patienten, men också fundera på själva tekniken eller samtalet i sig.

Det leder in mig på mitt första tips här, att lära känna tekniken. För om jag har koll på tekniken, kan jag lägga min närvaro, mitt fokus och min uppmärksamhet på patienten istället för på den tekniska lösningen. Så att lära känna tekniken och de olika funktioner som jag vill använda, ökar chansen att jag kan vara närvarande och göra ett bra jobb i samtalet.

Sen innebär också ett videobesök att kommunikationen filtreras och förändras. Vi får en annan perception, en annan upplevelse av varandra. Vi ser bara ett litet tvärsnitt istället för en hel person i ett rum. Många icke-verbala aspekter påverkas, de kan både förändras och försvinna i bruset.

Ögonkontakten förändras. Mikrouttryck och små ansiktsuttryck, det som man kan känna av hos någon när vi sitter tillsammans. Det kan vara lite svårare och det är inte alltid det går fram. Det kan bli otydligare, alltså allt utöver orden som sägs i samtalet kan påverkas. Vi ser ofta en fördröjning i ljud, som i sin tur kan påverka tempo och turtagningen i samtalet. Eventuell dålig bild kan ge begränsad visuell information överhuvudtaget.

Poängen i detta tycker jag är att det kan uppstå en skillnad mellan att känna någonting och att förmedla någonting. Om vi tar exemplet med empati. Jag kan känna empati för patienten, men det finns en risk att det inte förmedlas som vid ett fysiskt besök för att en del av de här små uttrycken försvinner på vägen. Det betyder att vi kan behöva förstärka en del, jobba mer aktivt med vissa av samtalsfärdigheterna för att förmedla vårt budskap. Det kommer vi komma in mer på i följande filmer i den här serien.