Att inte vara kompis med teknik kan vara en tillgång

Ofta pratar vi om det som att äldre ska känna sig osäkra inför teknik. Och yngre människor ska vara mycket säkrare. Jag kan utmana er lite grann, och säga att riktigt så enkelt är det inte. Däremot så kan man tänka på det i termer av att vissa av oss känner oss överordnade. Vi tänker att ”den här tekniken finns till för mig, funkar den inte är det inte mitt problem”. Medan vissa av oss känner oss underordnade. När vi möter olika former av tekniska artefakter, saker eller system så känner vi ”Oj, det är mitt fel om inte jag förstår”.”Det här är något jag borde
hantera och förhålla mig till”.

Sedan kan vi också när vi möter detta, agera på olika sätt. Antingen att vi är aktiva eller att vi är passiva. Då framträder ett spännande mönster. Är du överordnad och dessutom agerar aktivt, då tycker du att ”tekniken finns till för mig”. ”Funkar den inte så säger jag till”. Är du istället överordnad och passiv, då kanske du lutar dig tillbaka litegrann, och väntar på att någon annan löser det. Är du å andra sidan underordnad och tänker ”Det är nästan så att jag finns till för tekniken” och är underordnad passiv, då kryper du nästan ihop och sätter dig i ett hörn. Och hoppas att ingen ska se att du inte förstår eller att det inte fungerar. Är du istället underordnad aktiv då pratar du mycket om hur dåligt det fungerar och ”Jag kan inte göra någon förändring” och ”vem är det som infört detta?”

Det som är lite lustigt med det här, förutom att vi kan fundera på vilka vi är och varför vi är här. Så är det ju också så att vi rör oss. Det beror också på vad vi möter runt omkring oss. Så vi är kanske inte alltid här eller där. Det innebär också att vi faktiskt kan göra på olika sätt för att kunna förflytta oss. Som chef kan vi bemöta vår personal på olika sätt. Något jag vill rekommendera vad gäller förflyttning är det här. När ni sätter ihop en fokusgrupp, eller jobbar med referensgrupper. Så kan jag nästan garantera att de flesta som räcker upp handen och säger att de vill vara med. De har den här relationen med teknik. Sedan brukar det vara så att man som förändringsledare, eller chef tycker att de här är ganska krångliga. Då vill man skicka dem på kurs så att de blir digitalt mogna. I min värld så är de en jättestor resurs. För att när ni utvecklar teknik sedan, oavsett om det är en teknisk pryl eller om ni ska digitalisera verksamheten så är ofta alla dessa representerade i er arbetsgrupp. Eller i er verksamhet.

Då är det faktiskt de här som är duktiga på att leta efter vad som inte fungerar. Som uttrycker, formulerar och verbaliserar det här på ett jättebra sätt. Som designer eller teknikutvecklare så är det här min guldgruva för att förstå vad det är som inte riktigt fungerar. Så de här kan man bemöta på ett helt annat sätt. Så att tänka igenom det här,
både vem jag själv är om jag är ansvarig för en sån här process. Och prata tillsammans: ”Var är du och hur känner du?” ”Varför hamnar du här och inte där?” Det ger den här teknik-terapeutiska effekten, att vi både förstår oss själva och varandra. Och vet lite bättre hur vi tillsammans känner inför att göra den här resan.

Glöm inte bort att det är dumt om det bara är de här som får vara med. Glöm inte heller bort att de här är betydligt mer en resurs än ett problem.