Därför behöver fler vara med i en förändringsprocess

När vi ska jobba med digitalisering är det jättebra om vi kan förstå varandra. Och inte missförstå varandra. Då behöver vi någonting att hålla oss i. Det här har vi jobbat med ett tag. Jag kommer att försöka förklara det här på ett så bra sätt som möjligt.

Då börjar jag med att skriva så här (D = 3S), så ska vi se om ni tycker att det är speciellt behjälpsamt. Det kanske det inte är. Men jag ska förklara hur det går till. När man försöka greppa tanken om hela digitaliseringen som ett generellt begrepp så kan man ta hjälp av att till viss del så handlar det om det här S:et. Det vill säga: sakerna. Det finns en massa prylar: datorer och mobiltelefoner. Också det som finns inuti: appar, kod och annat. Det här har vi lite lättare att ta till oss. För det är något som ligger utanför oss som vi kan se.

Men det är inte bara sakerna utan det är också sätten vi behöver tänka på. Det vill säga att vi gör på nya sätt. Vi kanske betalar räkningar på nya sätt. Vi umgås med våra släktingar på nya sätt. Då ska de här sätten vara bättre för att det ska vara teknik.

Slutligen har vi då samhälle, som är den tredje dimensionen. Det är lättast att förklara om vi tänker på industrisamhället. Då tänker vi inte bara på maskinerna, ångmaskiner, utan vi tänker på vad som hände med hela vårt samhälle. Vad hände med begreppet arbete? Vi arbetar på ett annat ställe, Vi arbetar på andra tider. Vad hände med begreppet familj? Vi flyttade och bodde annorlunda. Kärnfamiljen kom ungefär i samma veva. Nu står vi kanske inför något liknande. Vad händer med våra arbeten och våra familjer? Vi behöver alltså ha både saker, sätt och samhälle för att vi ska vara fler som förstår att det berör oss alla. Och att vi kan se att det har flera olika dimensioner.

När vi pratar om digitalisering. Oftast hamnar vi här (saker) och en liten bit här (sätt). Det finns en förklaring till det också. Det här har vi försökt att titta på. Vilka vi tänker oss kan förklara digitalisering. Vi har tittat på viktiga aktörer i det här sammanhanget. Och då framträder ett mönster. De allra flesta som får en chans att prata om digitalisering. De är jätteduktiga på att göra saker. Och har effektiva sätt. Och det är för att de är ingenjörer, ekonomer och tekniker. Det är det man lär sig. Det är man är bra på. När vi ska prata om digitalisering på det här sättet att det även kommer upp på samhällsnivå. Och att det gäller hur vi arbetar och hur vi får det att hänga ihop. Då har vi ett helt annat gäng som kan ännu mer om det här.

Hur är ett samhälle möjligt? Hur blir det omöjligt? När får vi slitningar i samhället? Men också, hur ska vi få en liten kille att klara av att vara en demokratisk medborgare? Hur gör vi det i skolan? Eller på vilket sätt får vi en äldre människa att må bättre över dagen? Att släppa lite av sin ångest. Den kompetensen hittar vi inte hos ingenjörerna och teknikerna och ekonomerna. Utan den måste vi hitta här. Hos kompetenser och utbildningar som handlar om hälsa, vård skola och demokratifrågor. Vi behöver tänka att vi ska vara fler som är med. Att vi är fler som är berörda, och är fler som kan. Har vi sedan det här enkla stödet för att prata med varandra. Då förstår vi vad vi kan, och att vi kan bidra allihop. Men vi bidrar på olika sätt.

Det jag skulle vilja skicka med är det här: Digitaliseringen är mycket bredare. Det är inte bara prylarna. Det har tre dimensioner, kan man beskriva det som. Det gör att vi måste vara fler kompetenser som är med och fyller detta med innehåll. För att vi ska kunna jobba tillsammans mot det mål vi tänker oss att uppnå.