”Åtta till fem funkar inte för ungdomar”

Sofia: Patienten behöver ett mobilt bank-id och en smartphone. För medarbetarna handlar det om att ha en fungerande teknik med webbkamera, headset och bra uppkoppling. Och att växla mellan två tidböcker: en för online- och en för fysiska besök, men det är samma journalsystem.

Jonna: Med onlinebesök får vi ytterligare en väg in i vården, om ungdomarna redan är här i ett ärende så är det lätt att slussa vidare till nästa. Vi minskar motståndet och avståndet för dem som egentligen inte vågar, de vi annars inte skulle nå.

Sofia: Vi var några entusiaster som spånade på vad vi kunde göra digitalt, och efter en omvärldsanalys, riskanalys, studiebesök och allt sånt som man ska göra så blev jag projektledare – en igångsättare som drog med mig ja-sägarna. Vi var tydliga mot den personal som inte var så positiva till en början att det inte handlar om att resurser ska försvinna. Det är jätteviktigt att jobba med lust och att sprida positiv energi kring projektet. På andra verksamheter har det varit lite hårdare bud: ‘Nu ska vi göra så här.’ Men vi har kört med lite mer glidmedel helt enkelt!

Sofia: Till en början kunde inte patienterna boka tid själva utan personalen fick boka allt, men det fungerar nu. En annan utmaning är att jag inte är chef över personalen, alla tillhör en enhet med en annan chef som måste få sin verksamhet att fungera. Tekniken kan också vara en utmaning, till exempel att det är slut på headset eller att uppkopplingen är dålig.

Jonna: Chatten är lite svårare än videomöten, där blir vi mer utmanade. Den går också att skriva i dygnet runt och vi har märkt att på nätterna kan det komma lite tyngre och tuffare samtal.

Sofia: Det här är det roligaste jag gjort och jag halkade bara in på det. Jag är helt oteknisk, men det kan också vara en fördel för då är det lättare att förstå vad andra kan tycka är svårt.

Sofia: Att det är viktigt med tid – att inte stressa medarbetarna utan ta tid för att visa hur det fungerar och ge tid för att testa och lära sig.

Jonna: En annan lärdom för att snabbare komma över teknikstressen är att jobba med det nya arbetssättet ganska ofta till en början, inte bara en halvtimme här och där. Man får acceptera att det blir lite yxigt först, det behöver inte vara perfekt. Vi har också lärt oss att videomöten verkligen kan jämställas med fysiska besök, att det finns knep för att vara nära även om det inte går att klappa någon på armen eller att sträcka fram en näsduk. Vi gick en kurs i digitala möten där vi fick tips på saker som är viktiga att tänka på. Som att sitta lagom långt bort från skärmen för att både kunna ha ögonkontakt via kameran som sitter ovanför skärmen och samtidigt kunna se personens reaktion nedanför på själva skärmen. Och att berätta när man behöver flytta blicken för att till exempel kika i journalen.

Sofia: Vi vill lägga ut fler tider på kvällar och helger. Vi vill också testa online-drop-in – ett virtuellt väntrum. Sen ska vi prova tolksamtal, även teckentolk. Och så behöver vi sprida att vi finns, just nu är det bara mun-till-mun som gäller. Vi har fått så mycket positiv feedback från ungdomarna så fler behöver veta att vi finns.