"Det ger patienterna ökad trygghetskänsla och kontroll"

Vi jobbar digifysiskt på många olika sätt. Våra allergi- och astmasjuksköterskor kan till exempel hjälpa patienter som har astma eller misstänkt astma genom att man digitalt gör ett lungfunktionstest med en liten apparat som man har hemma.

Våra psykologer kan ha videomöten med till exempel ungdomar som inte vill komma ifrån skolan. Så det är också lättare att få till de mötena med ungdomar och barn som redan är i en utsatt situation.

Sen om en redan inskriven patient blir sjuk i någon smittsam sjukdom, kan vi möta dem via video och på så sätt göra en första bedömning av hälsoläget.

Vi hade tänkt redan från början att det är bra att jobba digifysiskt. Då tänkte vi på att
barn får vattkoppor, att barn kan sitta i ett väntrum och smitta andra med magsjuka.

Att man kan vara på akuten med magsjuka och vill följas upp ganska snabbt och då kan det vara bra att väldigt snabbt kunna se hur någon mår.

Man får så mycket mer information när man ser ett barn än om man bara pratar i telefon.

Därför ville vi jobba digifysiskt redan innan vi visste just om covid.

Tekniken består av olika delar där patienten har en smartphone hemma. Är det en ungdom, det vill säga över 13 år med eget bank-id, så har de appen på sin telefon. Är det föräldrar med barn som inte har bank-id, så har de appen i sin telefon. Sen har vi spirometern som är själva verktyget där man gör lungfunktionstestet och som man blåser i. Och sen är det en del som är hos mig på jobbet i min dator, en mjukvara. Så det är tre olika delar.

När man gör astmakontrolltest i den här digitala utrustningen så får man ett snabbt svar i appen. Om man blir grön är man godkänd, man har en väl kontrollerad astma. Om man blir gul är den delvis kontrollerad. Är den röd är den icke kontrollerad. Då är den individuella behandlingsplanen uppdelad. Så när jag blåser grönt, då ska jag ta den här medicinen.

När jag blåser okontrollerat, om jag inte mår bra, till exempel har en förkylning, det kanske är en pollensäsong som gör att min astma försämras mycket,-och appen visar att min
astma är okontrollerad, då visar den att jag ska gå upp i min dos på den röda behandlingsplanen.

Så den är väldigt pedagogisk med grönt, gult och rött, hur jag ska använda behandlingsplanen.

Ett av målen med det här digitala verktyget är att barnet, patienten, ska lära känna sin astma
och känna efter hur de mår. När de får ett snabbt svar genom att använda verktyget så får de en snabb återkoppling. Så målet är att de ska bli bättre på att ta hand om sin egen astma.

Självkontroll handlar det om i första hand. När det är små barn handlar det om att föräldrar ska lära känna sitt barns astma och hjälpa dem att gå upp i dos om det behövs. När det är äldre barn och ungdomar som ska börja ta eget ansvar, så ska de göra det och då är verktyget en hjälp på vägen. Utrustningen gör att det är lättare när patienten gör sina spirometrier i hemmet, då kan de sköta
dem på egen hand. Vi sjuksköterskor och läkare kan gå in i systemet och se hur de mår i sin astma, om den är välkontrollerad eller okontrollerad, och kan via telefonsamtal eller ett kort videomöte ge dem
återkoppling på hur de mår i sin astma.

För mig som sjuksköterska finns en möjlighet att gå in och titta på patienten och se hur den har
använt sin digitala utrustning. Ser jag att patienten inte har använt den och inte varit så flitig, och jag anar att den ligger i någon byrålåda hemma, har jag möjlighet att skicka push-notiser
direkt till patientens mobiltelefon som pushar dem till att ta fram den igen.

Sen vi började arbeta digifysiskt har vårt arbetssätt ändrats litegrann. Vi försöker i första hand träffa barnet, ungdomen, på plats på vår mottagning. Men går inte det använder vi oss av alternativet att vi kan ha videobesök. Sen finns det vissa barn som har varit alldeles för mycket inom sjukvården för att de har en sjukdom som har krävt det.

Där är det viktigt för dem att känna sig friska. Då kan det också vara så att man använder sig av videobesök för att inte komma lika mycket till sjukvårdsmottagningen, men ändå få hjälp. Det är en insikt vi har fått medan vi har jobbat på.

Det underlättar för föräldrarna att mötas via video för de slipper ta ledigt från sina
arbetsplatser för att få hjälp till barnen. Detsamma gäller ju våra patienter, som
är barn och ungdomar som går i skolan. De slipper missa och behöva ta igen skoltid sen.

Det är också bra att vi kan ta emot patienter med smittsamma sjukdomar, att de kan få hjälp med en
uppfattning om deras hälsoläge. Sen kan vi också hjälpa inskrivna patienter som har en kronisk åkomma, trots att man är på semester eller på ett läger i en annan del av Sverige. Sen finns det också de som har lite jobbigt att komma. De kanske har autism, de kan ha sjukdomar som är kopplade mycket till självkänsla. Som när man har barnfetma, då vet vi att de patienterna tycker att det är lättare om man har träffats digitalt först, innan man kommer till mottagningen. För personalen kan det också underlätta.

Ibland kan det vara så att de av familjeskäl eller andra omständigheter har lättare att jobba
hemma någon dag. Det är inte alltid man kan förutse det och då är det lättare att jobba hemma än att man behöver boka om mottagningen. Det blir så klart bättre både för personalen, men även för patienterna.

Om jag skulle ge andra råd som ska börja jobba digifysiskt, så skulle det vara att faktiskt bara våga köra, att prova. Det är viktigt att vara lyhörd så klart. Vad personalen som använder produkten tycker och vad patienter och deras föräldrar tycker. Att försöka påverka så man får ett system som funkar just för din mottagning. Men sen är det att våga.