Frågor och svar
Här finns svar på några vanliga frågor om digifysisk vård. Hittar du inte svaret på din fråga får du gärna kontakta oss på jobbadigifysiskt.hsf@regionstockholm.se.
Digifysisk vård i Region Stockholm
Region Stockholm har valt att vården ska vara digifysisk. I den här intervjun svarar Andreas Eneborg och Andrea Linander från hälso- och sjukvårdsförvaltningen på de vanligaste frågorna om vad detta innebär.
Textversion av filmen
I Region Stockholm har vi valt att vården ska vara digifysisk. Patienten ska få vård digitalt när det går och fysiskt när det behövs.
I den här intervjun svarar hälso- och sjukvårdsförvaltningen på de vanligaste frågorna om vad digifysisk vård innebär i Region Stockholm.
Vad betyder digifysisk vård och digifysisk inriktning i det här sammanhanget?
Digifysisk vård betyder att vård genom digitala och fysiska kanaler ska komplettera varandra. Det viktiga är att utgå från patientens medicinska behov och erbjuda ett visst innehåll. Det är inte sättet som är det viktigaste. Vården ska ges digitalt när det går och fysiskt när det behövs. Man kan säga att digifysisk vård handlar inte om att öka andelen digital vård utan om flexibilitet och anpassning.
Precis, den här inriktningen innebär att Region Stockholm kommer att ställa ökade krav på vårdgivaren att utgå från situationen. Och inför varje vårdkontakt bedöma vilket sätt som är bäst. Vilket sätt som är mest lämpligt att möta patienten. När man gör den här bedömningen ska man utgå från det medicinska behovet och utifrån hälso- och sjukvårdslagen självklart. Patientens önskemål i enlighet med patientlagen och att använda vårdens resurser på ett effektivt sätt. Sättet man ger vård på ska baseras på en sammanvägning av de här tre perspektiven.
Så det är inte så att vissa vårdgivare kan vara digitala och andra fysiska i Region Stockholm?
Nej, så är det inte. Vi tecknar avtal med vårdgivare som ska kunna vara flexibla och möta patienten på ett anpassat sätt. Till exempel är det så att en och samma patient med en och samma diagnos kan behöva möta vården på olika sätt från situation till situation. Om man ska göra en fysisk undersökning behöver man ett fysiskt besök. Men om man bara ska göra en uppföljning eller komplettera uppgifter kanske man kan göra det via en digital kanal. Ibland kan det här leda till att man använder mindre resurser. Men ibland uppstår vinsten hos patienten i stället eftersom man slipper ta ledigt för att resa till en fysisk plats.
Hur är det med patienter som inte kan använda digitala verktyg? Finns det inte en risk att de hamnar utanför?
Jo, det finns absolut både risker och möjligheter med digitalisering. För vissa patienter är det den fysiska vården som kan utgöra hinder. Och de uppskattar ju ofta möjligheten till vård på distans. Det kan handla om att man har svårt att förflytta sig fysiskt eller att man är infektionskänslig. Det finns andra som har svårt eller inte kan använda digitala verktyg eller faktiskt inte vill. Även om de digitala verktygen i sig är anpassade efter lagar och regler för tillgänglighet. Vi vill ju att alla vårdgivare ska ge vård anpassad till patientens förutsättningar. Det innebär att man får inte ge sämre tillgång till vård till en patient som till exempel inte kan använda smartphone. Tvärtom är ju tanken bakom digifysisk vård att man ska kunna möta enkla problem på ett enkelt sätt. För att frigöra resurser till patienter som behöver resurserna bättre till exempel under ett fysiskt besök.
Ofta hör man att det är patienter med smärre åkommor som använder digital vård. Och då på bekostnad av de som faktiskt har stora behov. Hur ser ni på det?
Vården ska enligt patientlagen vara lätt tillgänglig. Just att styra tillgång efter behov har länge varit ett problem. Vi har ju haft vårdköer eller väntetider under längre tid. Nu har nästan motsatt problem uppstått, att viss vård blir för tillgänglig.Det här med svårigheten att styra tillgång efter behov är inte något nytt och inte något som uppstod i och med digitaliseringen. Däremot är det någonting vi behöver fortsätta att jobba med. Att bli bättre på att styra tillgång efter behov. En nyckel tror vi är att luta oss mot
den kunskapsstyrning som finns. Och att utveckla den om det finns behov av det så att vi kan styra tillgång till vård efter behov.
Precis, och då ska vi också använda digitalisering och digitala verktyg för att hjälpa oss att ge vård efter behov. Ett exempel på det är digital triagering.
Triagering, det var ett lite svårt ord. Vad betyder det?
Det innebär att man sorterar och prioriterar patienter utefter deras symtom. Digital triagering hjälper oss att kunna ringa in sökorsaken och utifrån det leda patienten rätt. Till rätt vårdgivare och till rätt profession på mottagningen eller kanske till egenvård. Det kan ju många gånger vara ett bättre sätt än att låta patienterna ringa in och omhänderta dem i tur och ordning i en telefonkö. Den som är sist i telefonkön kan faktiskt vara den som har störst behov.
Kan verkligen en digital kontakt motsvara ett fysiskt besök?
Jag skulle vilja svara nej på den frågan. Tanken är inte att de till hundra procent ska kunna ersätta varandra. Det finns ett visst överlapp men framför allt kompletterar de varandra. Och man ska styra efter behov. Hittills har vi ofta satt likhetstecken mellan fysiskt besök och hög kvalitet. Men att patienten har varit på plats fysiskt säger ju egentligen ingenting om att patienten fick vad den behövde eller om det hade funnits ett enklare sätt att göra det på. Så att boka in ett fysiskt besök när det inte behövs kan ju vara slöseri med vårdens resurser. Och att tvinga en patient att resa till en fysisk plats när det inte är nödvändigt är också bara onödigt.
Är det fritt fram för alla vårdgivare i Region Stockholm att erbjuda digifysisk vård?
Nja, riktigt så enkelt är det inte. Det är en beslutad inriktning. Men den kommer inte kunna implementeras över en natt. Region Stockholm har över tre tusen enskilda avtal med vårdgivare och alla de här avtalen tecknades inte vid ett och samma tillfälle. De omarbetas inte vid samma tillfälle heller. Det här är ett successivt och löpande arbete. Det innebär att avtalsvillkoren kan skilja sig åt beroende på var man jobbar i vården. Exempelvis kan ersättningsvillkoren inom ett område vara anpassade för att man ska kunna ge vård genom digitala kanaler. Medan det i ett annat område inte har utvecklats ditåt ännu. Det innebär att man behöver titta i sitt vårdavtal och se vilka förutsättningar som finns därför att kunna ge vård genom både digitala och fysiska kanaler. Det händer ju väldigt mycket nu, både regionalt men också nationellt. I och med att mer och mer vård blir platsoberoende så behöver vi samarbeta nationellt kring de här frågorna.
Men vi ska också vara lite ödmjuka och komma ihåg att det här handlar faktiskt om ett paradigmskifte. Hela sättet som vården styrs på behöver anpassas om vi ska kunna använda digitalisering för att nå hälso- och sjukvårdens mål. Precis, så rekommendationen till vårdgivarna i Region Stockholm är att man tittar i sitt vårdavtal för att se vilka förutsättningar man har. Men också att de flesta kan göra någonting oberoende av avtalet. Det finns mycket kring arbetet med patienter och patientadministration som inte är detaljstyrt i avtal. Det kan också vara en fördel att börja i mindre skala och successivt skala upp. Precis som Andreas sa i början är det anpassningen som är den stora utmaningen. Att börja jobba på nya sätt. Kanske inte primärt just det digitala verktyget.
Tack för att du lyssnade! Vi hoppas att du har fått en tydligare bild av vad digifysisk vård är.
För mer information – gå gärna in på vardgivarguiden.se/digitalisering.
Hoppas att vi kunde bidra till att även du inspireras av digifysiska arbetssätt.
Textversion av filmen
I Region Stockholm har vi valt att vården ska vara digifysisk. Patienten ska få vård digitalt när det går och fysiskt när det behövs.
I den här intervjun svarar hälso- och sjukvårdsförvaltningen på de vanligaste frågorna om vad digifysisk vård innebär i Region Stockholm.
Vad betyder digifysisk vård och digifysisk inriktning i det här sammanhanget?
Digifysisk vård betyder att vård genom digitala och fysiska kanaler ska komplettera varandra. Det viktiga är att utgå från patientens medicinska behov och erbjuda ett visst innehåll. Det är inte sättet som är det viktigaste. Vården ska ges digitalt när det går och fysiskt när det behövs. Man kan säga att digifysisk vård handlar inte om att öka andelen digital vård utan om flexibilitet och anpassning.
Precis, den här inriktningen innebär att Region Stockholm kommer att ställa ökade krav på vårdgivaren att utgå från situationen. Och inför varje vårdkontakt bedöma vilket sätt som är bäst. Vilket sätt som är mest lämpligt att möta patienten. När man gör den här bedömningen ska man utgå från det medicinska behovet och utifrån hälso- och sjukvårdslagen självklart. Patientens önskemål i enlighet med patientlagen och att använda vårdens resurser på ett effektivt sätt. Sättet man ger vård på ska baseras på en sammanvägning av de här tre perspektiven.
Så det är inte så att vissa vårdgivare kan vara digitala och andra fysiska i Region Stockholm?
Nej, så är det inte. Vi tecknar avtal med vårdgivare som ska kunna vara flexibla och möta patienten på ett anpassat sätt. Till exempel är det så att en och samma patient med en och samma diagnos kan behöva möta vården på olika sätt från situation till situation. Om man ska göra en fysisk undersökning behöver man ett fysiskt besök. Men om man bara ska göra en uppföljning eller komplettera uppgifter kanske man kan göra det via en digital kanal. Ibland kan det här leda till att man använder mindre resurser. Men ibland uppstår vinsten hos patienten i stället eftersom man slipper ta ledigt för att resa till en fysisk plats.
Hur är det med patienter som inte kan använda digitala verktyg? Finns det inte en risk att de hamnar utanför?
Jo, det finns absolut både risker och möjligheter med digitalisering. För vissa patienter är det den fysiska vården som kan utgöra hinder. Och de uppskattar ju ofta möjligheten till vård på distans. Det kan handla om att man har svårt att förflytta sig fysiskt eller att man är infektionskänslig. Det finns andra som har svårt eller inte kan använda digitala verktyg eller faktiskt inte vill. Även om de digitala verktygen i sig är anpassade efter lagar och regler för tillgänglighet. Vi vill ju att alla vårdgivare ska ge vård anpassad till patientens förutsättningar. Det innebär att man får inte ge sämre tillgång till vård till en patient som till exempel inte kan använda smartphone. Tvärtom är ju tanken bakom digifysisk vård att man ska kunna möta enkla problem på ett enkelt sätt. För att frigöra resurser till patienter som behöver resurserna bättre till exempel under ett fysiskt besök.
Ofta hör man att det är patienter med smärre åkommor som använder digital vård. Och då på bekostnad av de som faktiskt har stora behov. Hur ser ni på det?
Vården ska enligt patientlagen vara lätt tillgänglig. Just att styra tillgång efter behov har länge varit ett problem. Vi har ju haft vårdköer eller väntetider under längre tid. Nu har nästan motsatt problem uppstått, att viss vård blir för tillgänglig.Det här med svårigheten att styra tillgång efter behov är inte något nytt och inte något som uppstod i och med digitaliseringen. Däremot är det någonting vi behöver fortsätta att jobba med. Att bli bättre på att styra tillgång efter behov. En nyckel tror vi är att luta oss mot
den kunskapsstyrning som finns. Och att utveckla den om det finns behov av det så att vi kan styra tillgång till vård efter behov.
Precis, och då ska vi också använda digitalisering och digitala verktyg för att hjälpa oss att ge vård efter behov. Ett exempel på det är digital triagering.
Triagering, det var ett lite svårt ord. Vad betyder det?
Det innebär att man sorterar och prioriterar patienter utefter deras symtom. Digital triagering hjälper oss att kunna ringa in sökorsaken och utifrån det leda patienten rätt. Till rätt vårdgivare och till rätt profession på mottagningen eller kanske till egenvård. Det kan ju många gånger vara ett bättre sätt än att låta patienterna ringa in och omhänderta dem i tur och ordning i en telefonkö. Den som är sist i telefonkön kan faktiskt vara den som har störst behov.
Kan verkligen en digital kontakt motsvara ett fysiskt besök?
Jag skulle vilja svara nej på den frågan. Tanken är inte att de till hundra procent ska kunna ersätta varandra. Det finns ett visst överlapp men framför allt kompletterar de varandra. Och man ska styra efter behov. Hittills har vi ofta satt likhetstecken mellan fysiskt besök och hög kvalitet. Men att patienten har varit på plats fysiskt säger ju egentligen ingenting om att patienten fick vad den behövde eller om det hade funnits ett enklare sätt att göra det på. Så att boka in ett fysiskt besök när det inte behövs kan ju vara slöseri med vårdens resurser. Och att tvinga en patient att resa till en fysisk plats när det inte är nödvändigt är också bara onödigt.
Är det fritt fram för alla vårdgivare i Region Stockholm att erbjuda digifysisk vård?
Nja, riktigt så enkelt är det inte. Det är en beslutad inriktning. Men den kommer inte kunna implementeras över en natt. Region Stockholm har över tre tusen enskilda avtal med vårdgivare och alla de här avtalen tecknades inte vid ett och samma tillfälle. De omarbetas inte vid samma tillfälle heller. Det här är ett successivt och löpande arbete. Det innebär att avtalsvillkoren kan skilja sig åt beroende på var man jobbar i vården. Exempelvis kan ersättningsvillkoren inom ett område vara anpassade för att man ska kunna ge vård genom digitala kanaler. Medan det i ett annat område inte har utvecklats ditåt ännu. Det innebär att man behöver titta i sitt vårdavtal och se vilka förutsättningar som finns därför att kunna ge vård genom både digitala och fysiska kanaler. Det händer ju väldigt mycket nu, både regionalt men också nationellt. I och med att mer och mer vård blir platsoberoende så behöver vi samarbeta nationellt kring de här frågorna.
Men vi ska också vara lite ödmjuka och komma ihåg att det här handlar faktiskt om ett paradigmskifte. Hela sättet som vården styrs på behöver anpassas om vi ska kunna använda digitalisering för att nå hälso- och sjukvårdens mål. Precis, så rekommendationen till vårdgivarna i Region Stockholm är att man tittar i sitt vårdavtal för att se vilka förutsättningar man har. Men också att de flesta kan göra någonting oberoende av avtalet. Det finns mycket kring arbetet med patienter och patientadministration som inte är detaljstyrt i avtal. Det kan också vara en fördel att börja i mindre skala och successivt skala upp. Precis som Andreas sa i början är det anpassningen som är den stora utmaningen. Att börja jobba på nya sätt. Kanske inte primärt just det digitala verktyget.
Tack för att du lyssnade! Vi hoppas att du har fått en tydligare bild av vad digifysisk vård är.
För mer information – gå gärna in på vardgivarguiden.se/digitalisering.
Hoppas att vi kunde bidra till att även du inspireras av digifysiska arbetssätt.
Vad betyder digifysisk vård och digifysisk inriktning?
Digifysisk vård betyder att vård ska ges digitalt när det går och fysiskt när det behövs. Det är patientens medicinska behov och önskemål som tillsammans med hur vårdens resurser används mest effektivt som avgör vilket sätt som är det bästa. Den digifysiska inriktningen innebär att Region Stockholm kommer att ställa ökade krav på vårdgivaren att göra denna bedömning inför varje situation.
Kan vissa vårdgivare i Region Stockholm vara digitala och andra fysiska?
Nej, i alla avtal som tecknas i Stockholm ingår att vårdgivaren ska möta patienten på ett flexibelt sätt som är anpassat efter situationen. Samma patient med samma diagnos kan behöva möta vården fysiskt ena gången och digitalt nästa gång.
Finns det en risk att patienter som inte använder digitala kanaler hamnar utanför?
Ja, det finns risker, men också möjligheter med digitalisering i vården. Det finns de som har svårt att, eller inte vill, använda digitala verktyg och därför behöver vården anpassas till patientens förutsättningar. Tillgången till vård får inte vara sämre för att man till exempel inte använder en smartmobil. För andra patienter kan däremot den fysiska vården vara ett hinder och möjlighet till vård på distans ett bättre alternativ.
Är det mest relativt friska människor som söker vård digitalt på bekostnad av patienter med större behov?
Det är en svår balansgång att både ge lätt tillgänglig vård, vilket den ska vara enligt patientlagen, och samtidigt prioritera de med störst behov. Det här är en stor utmaning som vi i Region Stockholm, och även nationellt, behöver arbeta vidare med.
Kan en digital kontakt motsvara ett fysisk besök?
Nej, men det är inte heller meningen. Poängen är att de är bra på olika sätt och ska användas efter behov. Att en patient har varit på plats säger inte automatiskt någonting om att patienten fått vad den behövde. Att boka in ett fysisk besök när det inte behövs är slöseri med vårdens resurser. Och att tvinga en patient att resa till en fysisk plats när det inte är nödvändigt, är bara onödigt.
Är det fritt fram för alla vårdgivare i Region Stockholm att ge digifysisk vård?
Region Stockholm har över 3 000 enskilda avtal med vårdgivare, dessa tecknas och omarbetas vid olika tillfällen, därför kan avtalsvillkoren skilja sig åt beroende på i vilken del av vården man jobbar. Till exempel så kan ersättningsvillkoren inom vissa områden vara bättre anpassade till vård genom digitala kanaler, medan de fortfarande behöver utvecklas inom andra områden. Så man måste helt enkelt läsa i sitt vårdavtal och se vilka möjligheter som finns.
